Jag är sjuk, wei! feber och nyser och snorar som en galning!
Jag tänker mkt nu när jag inte har något att göra förutom att missbruka nässpray och kommit fram till hur mkt jag hatar att vara singel. Förr så trodde jag att vara singel vara liksom lite...något som passade mig bäst eftersom jag är lite som jag är, halv kontrollerande typ:P Men jag har kommit fram till att jag hatar det, singel livet alltså.
Hatar att bada själv (vilket som trodde var de bästa som fanns men icke)
hatar att inte ha någon speciell att sakna
Hatar att inte ha någon speciell att tänka på när man till exempel ska välja ny frisyr
Hatar att inte ha någon speciell för att bara sitta och larva sig med
Hatar att dricka vin på en vardag själv (Nej jag är inte alkolist)
Hatar att ha singel stämpeln i pannan när man går ut (Typ "Tja är du singel?" "Ja? dåra?" "Bra ska vi gå hem till mig")
Hatar att vakna utan att ha någon att små klia på ryggen (även fast jag ibland total vägrade att klia,mest för att jävlas)


Förstå mig rätt nu, alla dessa saker är egentligen skit saker men kan inte hjälpa de, Jag saknar han helt enkelt....saknar allt om honom och känns som jag måste erkänna för att glömma.
Varje tanke om att inte få vakna och bara hålla om honom tar verkligen kol på mig, och allt jag gör,ser eller hör påminner mig om honom OCH det HATAR jag!
Men det jag hatar mest är att veta att det aldrig kommer bli vi igen.

Tror att nästan alla tjejer vet vad jag går igenom just nu och jag VET att det blir bättre men jag vet även att det kommer inte bli bra idag,imorgon eller det närmaste året....Men låt tiden ha sin gång.