Sitter hemma hos suzanne och vi är lite uttråkade så ska skriva en rad var så det blir en saga...enjoy



Det var en gång en groda som hetter herbert och var väldigt olyckligt för att han inte kunde finna meningen med livet, alla dessa frågot utan svar. Den förtvivlande lilla grodan gick dag ut och dag in, tänkte och trånade efter ett svar. En morgon var han ute på sin dagliga hopprunda och stötte på en gammal grå och rynkig rugguggla(uggle gubbe), han hade en mystisk blick och ett lömskt leende. Något var på gång, tänkte Herbert. Hade det hänt något?? Herbert hoppade snabbt som ögat på näckrosbladen,genom vilda skogen och upp till regndalen där han åter stötte på ruggugglan, hur hade han kommit dit före Herbert, han tänkte så det rök ur öronhålen på honom. Ja juste ugglan flög, snabbt som attan dessutom. Ugglan visade sig vara mycket klok och hade många för Herbert obesvarade svar. Men det fanns en hake..för att få dom gyllene svaren så måste han finna sin sanna kärlek som blev grodnappad för många år sedan. Omöjligt, tänkte Herbert.... Herbert anlitade en detektiv för att spåra frugan, efter många timmar, dagar, veckor och månader verkade det visa sig att Hera(frugan, sanna kärleken) bara hade iscensatt hela grodnappningen och levde i själva verket familje liv med självaste napparen. Inte kan dat ha varit den sanna kärleken, nej han måste ut på äventyr och hitta sin yasmin som aladdin gjorde. Men som Aladdin behövde han en följeslagare som Abu, who would it be. In sin strid mot tiden och kampen om att hitta sin älskare så fick han syn på en varelse i fjärran.. Efter några miljontals hopp mot främligen så kom han äntligen fram. Det hade blivit mörkt och bara stjärnorna och månen lyste upp varelsens sanna jag. Det var Bambi, så mäktigt och så vacker i sin glans av månsken.
Han hoppade runt för att beskåda det vackra som stod inför honom, när han kom till bakdelen upptäckte han något till sin förfäran. Där var dem i hela sin härlighet, hängandes av sin tyngd då insåg han att Bambi, Bambi är en en en maaaan. Herregud skrek Herbert, tänkades förskräckelsen av att vara homosexuell. Men nej den var fortfarande slak, puhh tur i oturen vill säga. Han kunde aldrig trott att Bambi var en Bambu!!! I sin besvikelse så trallade han genom parken, missförstådd och utnyttjad i högsta grad. Han kände sig förnedrad av den härlighet som hade hånat honom.
Vad skulle han göra nu? Plötsligt stod en lång, mörk hårig och blek gestalt framför honom, Herbert vart helt till sig av upprymdhet och började fnittra som en mänsklig liten skolflicka tihihihi ekade runt bland träden och bakkom stenarna i skogen. Det var en kändis, en av de största SNÖVIT utbrast han. En sån vacker och kinky donna, upphetsningen kom och Herbert kunde inte hålla sig själv. Han klarmande sig fast vid snövits ben med allt groddslem han hade. Juckade som en dåre och gav sina vildaste fantasier när han hörde "Halååååå?". Han vaknade upp ur sin fantasi och såg snövit med en bitchig blick och stilett klackar. Han såg upp och det som mötte honom gav honom en känsla av ren förskräckelse och illamående. Synen fick honom att vilja kräkas och han kände kväljningarna i halsen. Det var en väldigt  vit långhårig lurvig sak, det var Snövits  muff, nu förstod han äntligen varför hon fått sitt namn....


Fortsättning följer....

Sara & Suzanne